publicerad: 2021  
kalabalik kalabaliken kalabaliker
kalabal·ik·en
substantiv
kalabali´k
● stormig yttring av oro eller konflikt
JFR tumult
när bussen krockade ut­bröt kalabalik
○ äv. försvagat om rörig situation eller dylikt
kalabalik i straff­området
belagt sedan 1713; av turk. ghalabaliq med samma betydelse, eg. 'folk­samling'; av arab. urspr.
Kalabaliken i Bender. Gängse benämning på det tumult var­vid Karl XII:s läger i Bender in­togs av turkar och tatarer 1713.