SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ka`rdborre substantiv ~n kardborrar kard|­borr·en(klot)rund blom­korg som är försedd med runt­om ut­skjutande, krokböjda spetsar som fastnar i förbi­passerande och under­lättar spridning bot.kardborrarna hakade sig fast i byxornabarnen kastade kardborrar på var­andraäv. om växternalundkardborresmåkardborreullig kardborrestor kardborreofta i liknelserhan är efter­hängsen som en kardborresedan 1733äldre karraborre; trol. ombildn., efter 1karda, av en bildn. till kara ’skrapa, krafsa’, samman­satt med -borre, sv. dial. borre ’gran-, tall­kotte; abborre’; jfr abborre