SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
khan äv. kankan [ka´n] substantiv ~en ~er [ka´n- el. ka`n-] k(h)an·en(titel för) furste eller stor­man i vissa muslimska länder urspr. Turkiet samh.yrk.Aga khansedan 1635av turk. khan ’härskare; prins’