SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kneg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kneg·et(ena­handa) löne­arbete vard.; ned­sätt.arb.han har ett vanligt kneg vid sidan av sin konstnärsverksamhetäv.(viss mängd) arbete han var slut efter dagens knegsedan 1910till knega