tryckår: 2009
kny`ta
verb knöt knutit knuten knutna, pres. knyter
knyt·er●ofta med partikel som anger resultat, särsk.fast, ihop
fästa samman med knut(ar)
hush.komm.knytbandknyta skosnörenaknyta ihop plastpåsenknyta ett band runt hårethon knöt fast hunden vid staketet○äv.tillverka (ngt) med hjälp av knutar
knyta ett nätknyta ryamattor○äv.dra samman
knyta näven○äv. bildligt, spec. om att upprätta förbindelse av ngt slagknyta nya medarbetare till sig○spec. äv. abstraktarede knöt stora förhoppningar till den nye chefenknyta (fast/ihop) ngt (med ngt), knyta (ihop) ngn med ngn, knyta ngt (om ngt), knyta ngn/ngt till ngn/ngtknyta ihop säckensesäck
knyta vänskapsbandsevänskapsband
sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. knyta; bildat till knut
Subst.:vbid1-209846knytande,
vbid2-209846knytning
