SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kny`ta verb knöt knutit knuten knutna, pres. knyter knyt·er●ofta med partikel som an­ger resultat, särsk.fast, ihop fästa samman med knut(ar) hush.komm.knytbandknyta sko­snörenaknyta i­hop plast­påsenknyta ett band runt hårethon knöt fast hunden vid staketet○äv.till­verka (ngt) med hjälp av knutar knyta ett nätknyta rya­mattor○äv.dra samman knyta näven○äv. bildligt, spec. om att upp­rätta förbindelse av ngt slagknyta nya med­arbetare till sig○spec. äv. abstraktarede knöt stora förhoppningar till den nye chefenknyta (fast/ihop) ngt (med ngt), knyta (ihop) ngn med ngn, knyta ngt (om ngt), knyta ngn/ngt till ngn/ngtknyta ihop säckensesäck knyta vänskapsbandsevänskapsband sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. knyta; bildat till knut Subst.:vbid1-209846knytande, vbid2-209846knytning