SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konsorter [-sårt´-] äv. consortesconsortes [-sårt`-] substantiv, plur. kon·sort·er, con·sort·esdel­ägare åld.admin.ekon.äv.menings­fränder, gelikar NN et consortessedan 1575av lat. con´sors (plur. consor´tes) ’del­ägare’