SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kornett´ substantiv ~en ~er korn·ett·en1ett litet, trumpetliknande blås­instrument med mjukare klang än trumpeten musikesskornettspela kornettsedan 1643av fra. cornet med samma betydelse, till corne, lat. cor´nu ’horn’ 2lägsta officer vid kavallerikompani i äldre tid nu­mera ersatt av ”fänrik”mil.yrk.sedan 1677av fra. cornette ’standar; fan­junkare’, till corne ’horn’ (trol. urspr. efter standarets form); samma ord som kornett 1