SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kortavledning [kårt`-] substantiv ~en ~ar kort|­av·led·ning·ensubstantiv som bildats av verb genom strykning av verbets infinitivändelse (-a) språkvet.”krök” av ”kröka”, ”tork” av ”torka”, ”löp” av ”löpa” är exempel på kortavledningaräv. om mot­svarande ordbildningsprocessgenom kortavledning bildas substantiv som ”krök” och ”tork”sedan åtm. 1950-talet