publicerad: 2021  
krafsa krafsade krafsat
verb
kraf`sa
riva med klor eller fingrar el. smalt verk­tyg, på ytan el. i ytskiktet av något
någon/något krafsar (med något) (på/efter något)
någon krafsar (med något) (efter något)
någon krafsar (med något) (något)
något krafsar (med något) (efter något)
något krafsar (med något) (något)
någon/något krafsar (någon) (någonstans)
någon krafsar (någon) (någonstans)
något krafsar (någon) (någonstans)
hunden krafsade bland löven; han krafsade sig i håret
ofta med ton­vikt på resultatet vanligen med partikelnihop
någon krafsar (ihop) något
krafsa en grop i jorden; krafsa ihop en näve grus
äv. i opersonliga konstruktioner, vanligen med ton­vikt på det upp­komna ljudet
det krafsar
det krafsade på dörren
äv. bildligt, sär­skilt vanligen med partikelnner hastigt skriva (ner)
någon krafsar (ner) något
krafsa ner ett par rader
belagt sedan 1457 (Namnlös och Valentin); fornsvenska krafsa 'skrapa; riva'; ljudmålande
krafsakrafsande, krafsning, krafs