SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krans substantiv ~en ~ar krans·enring av samman­flätade blommor och blad som prydnad el. heders­tecken heminr.kläd.begravningskransblomsterkranslagerkransbinda kransarkransar och girlangerkransar av blommor och blad i håretde lade en krans på hans gravhon hängde kransen runt segrarens halsäv. om mot­svarande av­bildningen krans av stuckrosor i taketäv. om annan ring­formad före­teelsekransbebyggelsefrälsarkransspiselkransvetekranskransen av för­orter runt stadenen krans (av ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. kranz; av ty. Kranz med samma betydelse; av o­klart urspr.