SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1krum´ adjektiv ~t ~ma krumm·areböjd ofta till följd av sjukdom; om (del av) kropp admin.form.krumbentkrumma benen krum kropphan stod med ryggen krumäv. om växtkrumma trädsedan 1560 (om oxhorn), 1750 (om kropps­del)av lågty. krum med samma betydelse; besl. med kramp, krympa
2krum´ substantiv, ingen böjning i vissa ut­tryck böjd form form.hon satt med ryggen i krumsedan 1739