SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kru`sa verb ~de ~t krus·ar1göra krusig kläd.krusa håretvinden krusade vatten­ytankrusade örngotts­bandäv. bildligtett leende krusade hennes läpparkrusa ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. krusa; av lågty. krusen med samma betydelse, till krus ’krusig’ 2vara över­drivet artig mot ngn, ofta i sam­band med övertalnings­försök komm.en man med makt som man måste fjäska och krusa förhon behöver inte krusa någon längre sedan hon blev egen före­tagarekrusa (för) ngnsedan 1731till krusa 1 i bet. ’pryda, ut­smycka’ Subst.:vbid1-219115krusande, krusning; krus (till 2)