publicerad: 2021  
kart karten el. kartet, plural kartar el. kart, bestämd plural kartarna el. karten
kart·en
substantiv
[ka´rt] el. [kart´]
omogen frukt eller omoget bär
krusbärskart; surkart; äppelkart
belagt sedan ca 1630; jfr fornsvenska birkekarter 'grov björknäver', sv. dial. kart 'grov bark; liten sten; liten, hård knöl'