SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krut substantiv ~et krut·ettyp av explosivt ämne som an­vänds för att driva fram projektiler ur skjut­vapen tekn.bomullskrutsvartkruttrögt krutrök­svagt krutäv. bildligtkraft och energi han sparade på krutet till debattens slut­omgångdet var ingen idé att ödsla mer krut på NN:s debatt­inläggbränna allt krut på ngt offra alla resurser på ngtså att man inte har ngt kvar när det kanske behövsfilm­skaparen har bränt allt krut på special­effekter i stället för att skapa en tro­värdig handling ont krut förgås inte så lättdet som är ont är seg­livatgrann­fejden har på­gått i mer än tret­tio år – ont krut förgås inte så lätt spilla krut på döda kråkoran­vända sina krafter eller till­gångar till ingen nyttadebatten ur­artade och hon vägrade del­ta längre efter som det var som att spilla krut på döda kråkor sedan 1431 (i sammansättn.)Krutets ålder och bruk (Murberg)fornsv. krut; av lågty. krut med samma betydelse; samma ord som lågty. krut, ty. Kraut ’ört; krydda’ (efter krutets likhet med malda kryddor); idiomet ont krut förgås inte lätt bygger på en miss­uppfattning av lågty. unkrut (ty. Unkraut) ’o­gräs’