SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kur substantiv ~en ~er kur·en1(längre tids) metodisk behandling av viss sjukdom med.brunnskurhuskurhästkursulfakurunderkurgenom­gå en kurhon sattes på en sträng kur av lugnande tabletteräv. om den mängd medicin e.d. som in­går i behandlingenhon ordinerades ett par kurer penicillinäv. om annan behandling av kroppen i visst syftebantningskurföryngringskurskönhetskursvältkuren kur (mot ngt), en kur (ngt)sedan 1634av ty. Kur med samma betydelse; av lat. cu´ra ’vård; om­sorg’; jfr kurator, kuriosum, kuriös, sinekur 2hög­tidlig upp­vaktning samh.göra ngn sin kurupp­vakta ngnngt åld.en ung herre från grannskapet hade börjat göra henne sin kur och kom ofta på besök sedan 1758av fra. cour ’upp­vaktning; flirt; hov’; av folkligt lat. cur´tis, samman­smältning av lat. coh´ors ’gårds­rum’ med cu´ria ’samlings­plats’; besl. med gård; jfr kortege, kurtisera
2kur substantiv ~en, plur. ~er äv. ~ar kur·enlitet skjul som an­vänds som uppehålls­plats för t.ex. vakt­post arkit.mil.busskurpostkurvaktkursedan 1760efter lågty. kurhus ’vakt­stuga’; besl. med kura