SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1lack substantiv ~en el. ~et, plur. ~er el. ~ lack·et1klar lösning av binde­medel anv. för yt­behandling av trä, metall e.d., för ytglans och ökning av motstånds­kraften matrl.JFRcohyponym1fernissacohyponymfärg 2 lackfernissalackskärplackväskacellulosalackhärdlackhan beströk ytan med lackäv. om så­dan lösning med pigmenteringnagellacksedan 1554av ty. Lack, fra. laque med samma betydelse; av arab. lakk, persiska lāk ’röd färg’ 2en blandning (av harts och an­dra ämnen) som blir formbar vid upp­värmning och an­vänds för försegling o.d.; vanligen röd matrl.lackstångbrevlackpaketlacksigillackförsegla med lacksedan 1583
2lack substantiv ~en lack·enlackerad yta t.ex. på bil tekn.det var repor i lackensedan 1890
3lack adjektiv, ingen böjning arg vard., ngt åld.psykol.hon blev lack när han inte komsedan åtm. mitten av 1970-talet