publicerad: 2021
1lack
lacken el. lacket, plural lacker el. lack
lack·et
substantiv
1
klar lösning av bindemedel anv. för ytbehandling av trä, metall eller dylikt, för ytglans och ökning av motståndskraften
han beströk ytan med lack
○
äv. om sådan lösning med pigmentering
belagt sedan 1554;
av tyska Lack, franska laque med samma betydelse; av arab. lakk, persiska lāk 'röd färg'
2
en blandning (av harts och andra ämnen) som blir formbar vid uppvärmning och används för försegling och dylikt; vanligen röd
lackstång; brevlack; paketlack; sigillack
försegla med lack
belagt sedan 1583
2lack
lacken
lack·en
substantiv
●
lackerad yta t.ex. på bil
det var repor i lacken
belagt sedan 1890
