SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`ga substantiv ~n legor leg·an1dägg­djurs (senaste) ligg­plats särsk. jaktjakt.dagleganattlegavargarna hade lämnat legansedan ca 1420Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. legha, lägha ’liggande; läge’; till stammen i ligga 2av­tal om nyttjande mot ersättning av arbets­kraft el. sak ngt åld.ekon.jur.JFRcohyponymlegoavtal legoarbetelegodränglegostadgaäv. om ersättning för lejandesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. legha; till leja; besl. med lån, län