SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹legat legaten legater

leg·at·en

substantiv

lega´t

● påvligt sände­bud

SYN. nuntie

belagt sedan 1460–61 (Stockholms stads skottebok 1460–1468); fornsvenska leghat; av lat. lega´tus 'person med full­makt', till lega´re 'förordna, ut­nämna'; jfr ur­sprung till allegat, 2legat!!

²legat legatet, plural legat, bestämd plural legaten

leg·at·et

substantiv

lega´t

● gåva eller sär­skild för­mån som till­delas någon genom testamente

kusinen fick halva förmögenheten genom legat

belagt sedan 1680; av lat. lega´tum med samma betydelse, till lega´re 'förordna'; jfr ur­sprung till 1legat!!

SO

Alfabetisk lista

  lega subst.
  legal adj.
  legalisera verb
  legalitet subst.
  legalitet (legal)
1legat subst.
2legat subst.
  legat (ligga)
  legatarie subst.
  legation subst.
  legationschef (legation)

  Till   alla ordböcker