SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lus substantiv ~en löss lus·envanligen plur. typ av liten ving­lös, blod­sugande insekt vars bett orsakar klåda förr ett ut­brett plågo­ris; än­nu sporadiskt före­kommande zool.flatlushuvudlusklädlusflera av barnen hade löss i håretäv. om liknande insektervanligen i sammansättn. bladlusvägglusäv. bildligtfel i dator­program JFRcohyponym2bugg fattig som en lussefattig höra löss hostahöra o­betydliga eller in­skränkta personer yttra sigoch skryta, säga emot e. d.vard.han bemötte kritiken med svaret att det var ynkligt att höra löss hosta läsa lusen av ngnläxa upp ngnvard.hon tröttnade på den gåpåige telefon­försäljaren och läste lusen av honom sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. lus; gemens. germ. ord av o­visst urspr.