tryckår: 2009
lus
substantiv ~en löss
lus·en●vanligen plur.
typ av liten vinglös, blodsugande insekt vars bett orsakar klåda
förr ett utbrett plågoris; ännu sporadiskt förekommande
zool.flatlushuvudlusklädlusflera av barnen hade löss i håret○äv. om liknande insektervanligen i sammansättn.
bladlusvägglus○äv. bildligtfel i datorprogram
JFRcohyponym2bugg
fattig som en lussefattig
höra löss hostahöra obetydliga eller inskränkta personer yttra sigoch skryta, säga emot e. d.vard.
han bemötte kritiken med svaret att det var ynkligt att höra löss hosta
läsa lusen av ngnläxa upp ngnvard.
hon tröttnade på den gåpåige telefonförsäljaren och läste lusen av honom
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. lus; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
