SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ly`ra substantiv ~n lyror lyr·an1hög bollbana sport.kasta en lyraen lyra mot straff­området som NN nickade i målspec. med tanke på fångande av bollen innan den studsat, t.ex. i bränn­bollta lyrasedan ca 1635till sv. dial. lyra, lira ’kasta en boll i båge; vrida’; av lågty. liren ’vrida; veva’ 2ett forn­grekiskt sträng­instrument med liten resonanskropp och böjda sido­armar musiklyrformigspela (på) lyraäv. om vissa före­mål av liknande form, spec. märken o.d.på kavaj­slaget hade han skolans symbol, en lyraibl. i bildlig an­vändning som symbol för dikt­konstenskaldens lyra har tystnatha många/flera strängar på sin lyrase2sträng stränga sin lyra (till ngns ära)dikta eller spela (till ngns ära)han var en lysande poet som vid officiella hög­tider strängade sin lyra sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. lyra; av grek. lyr´a med samma betydelse 3ett slag­instrument med en serie metall­plattor som slås an med hammare musikSYN.synonymklockspel 2 sedan 1830se 1lyra 2 Måtte det verk, du i mänskors vimmel skapar från morgon- till aftonglöd, stå som en lyra mot tidens himmel, sedan du själv och din gud är död!Hjalmar Gullberg, Vid Kap Sunion (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
2ly`ra verb ~de ~t lyr·arslå eller kasta en lyra vard.sport.hon lyrade bollen mot bortre stolpenlyra (ngt)sedan 1945se 1lyra 1 Subst.:vbid1-233435lyrande