SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ly`te substantiv ~t ~n lyt·etvaraktig och tydlig brist i viktig kropps­funktion ngt åld.med.JFRcohyponym2mencohyponymhandikapp 1cohyponymfunktionshinder lytesdrabbaddövheten var ett svårt lyteo­lyckan ledde inte till något lyteäv. bildligtsjälslytesedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. lyte; till sv. dial. ljot, ljut ’ful; mot­bjudande’; trol. besl. med 2luta