SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
magnificens [maŋnifisen´s] substantiv ~en magni·fic·ens·enpompöst upp­trädande psykol.presidenten gjorde entré under stor magnificensäv. i en tilltalsfras till rektor med titeln ”rector magnificus” (särsk. i Upp­sala)Ers magnificenssedan 1887via fra. av lat. magnificen´tia ’höghet; präktighet’; till magnifik