publicerad: 2021  
magnificens magnificensen
magni·fic·ens·en
substantiv
[maŋnifisen´s]
● pompöst upp­trädande
presidenten gjorde entré under stor magnificens
○ äv. i en till­tals­fras till rektor med titeln "rector magnificus" (sär­skilt i Upp­sala)
Ers magnificens
belagt sedan 1887; via franska av lat. magnificen´tia 'höghet; präktighet'; till magnifik