publicerad: 2021  
make maken makar
mak·en
substantiv
ma`ke
1 något formellt manlig part i äktenskap i förhållande till den andra personen i äktenskapet
SYN. 1man 2 JFR 2maka, make 2
någons make make till någon
hennes äkta make; han är en kärleks­full make och far; han träffade sin blivande make i Paris
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska maki 'kamrat; like; äkta make'; gemensamt germanskt ord, till ett adjektiv med bet. 'passande till­sammans'; jfr ur­sprung till 2maka!!
2 ofta i offentligt språk andra parten i äktenskap i förhållande till den aktuella
JFR 2maka, make 1
någons make
make till någon/något
make till någon
make till något
några är makar
makens in­komst på­verkar inte studie­lånet
○ i plur. äv. part i äktenskap
makarna kunde försonas; de blev äkta makar 1978
○ någon gång äv. andra delen av par
jag kan inte hitta maken till den här strumpan
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
3 knappast plur. lik­värdig mot­svarighet
JFR 1maka, motsvarighet
makalös
maken (till någon/något)
maken (till någon)
maken (till något)
ett mästar­prov som de aldrig hade sett maken till
jag har väl aldrig hört/sett på maken jag har aldrig hört/sett något liknandeofta för att ut­trycka upp­rördhet: grannens barn har så många lek­saker så jag har väl aldrig sett på maken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
Maken. Titel på roman av Gun-Britt Sundström (1976)