publicerad: 2021  
marschera marscherade marscherat
verb
[mar∫e´-]
● ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.fram, upp gå i nog­grann takt och vanligen i ordnad grupp
någon marscherar (upp/fram) (någonstans)
någon marscherar (fram) (någonstans)
någon marscherar (upp) (någonstans)
kompaniet marscherade upp fram­för heders­tribunen
○ äv. genom­föra större militär förflyttning
JFR mobilisera
arméerna marscherade upp vid gränsen; Napoleon marscherade mot Moskva
○ äv. bildligt, sär­skilt i ett ut­tryck ut­vecklas (i rätt riktning)
avdelnings­chef vid 27 års ålder – raskt marscherat!
belagt sedan 1621; se ur­sprung till 1marsch!!
marscheramarscherande, marsch