SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mat substantiv ~en mat·en(viss mängd eller typ av) nöd­vändiga närings­ämnen i en form som gör dem lämpliga att äta mest om lagad el. iordning­ställd (fast) föda för människor el. vissa högre djur kokk.JFRcohyponym1föda matbordmatkorgmatkupongmatosmatrastburkmatfärskmathundmatgod och närings­rik matett mål matlaga matsmälta matenlåta maten sjunkamat och dryckchips är ingen riktig mattack för maten!äv. om en­staka mål­tidkvällsmatät inte glass före matenmitt i maten ringde telefonenibl. med tanke på kostnader för an­skaffandetha många i matenfunktionell mat mat med speciellt positiva, fysiologiskt verksamma egenskaperföre­draget hand­lade om hälso­kost, egen­vård och funktionell mat få ner matenkunna äta matenhan mådde illa och hade svårt att få ner maten låta maten tysta mun(nen)vara tyst medan man äternär de var små fick de höra att de skulle låta maten tysta mun mat för Månsngt verkligt fintdet vore mat för Måns om fastighets­skatten av­skaffades helt vara liten i matenäta litesjukdomen gör att han är o­vanligt liten i maten vara stor i matenäta myckethon är stor i maten och blir sällan mätt sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Veckholm, Upplandvanligen runform matar (gen.), fornsv. mater; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr innanmäte, lystmäte, medisterkorv, medvurst, mätt