SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
me`dbroder substantiv ~n medbröder med|­brodernman i förhållande till person som han har ngt gemensamt med psykol.yrk.JFRcohyponymkamratcohyponymmedsyster ngns medbroder, medbroder till ngn, ngra är medbrödersedan 1494Dombok för Sydöstra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)fornsv. mädhbrodhir