SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
me`ning substantiv ~en ~ar men·ing·en1å­sikt komm.SYN.synonymuppfattning 2 meningsutbytefolkmeningan­mäla av­vikande meningha förut­fattade meningarenligt min mening bör NN av­gå(ngns) mening (om ngn/ngt/SATS)i akt och meningse2akt 2 råda delade/skilda meningar om ngtfinnas o­lika upp­fattningar om ngtvem som startade bråket rådde det delade meningar om; det råder skilda meningar bland forskarna om nyttan med skogskalkning säga sitt hjärtas meningsäga sin upp­riktiga meningtill radio­programmet kan man ringa och säga sitt hjärtas mening om nästan allt sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. mening ’mening; tanke; av­sikt’; till mena 2(å­syftad) inne­börd språkvet.JFRcohyponymbetydelse 1cohyponymbemärkelse meningsfullandemening”konst” i ordets egentliga meningmeningen i hans ord är o­klarobjektiv i strikt meningi (ngts) ADJ mening, meningen (i ngt)i trängre meningi mera in­skränkt betydelsemed iransk litteratur i trängre mening av­ses litteratur på det i dag dominerande iranska skrift­språket, nypersiska sedan 1430-taletDe sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)3planerad följd av visst handlande komm.JFRcohyponymavsiktcohyponymsyfte det var inte meningen att hon skulle få veta detdet var inte min mening att såra digvad är meningen med det här?äv. med svävning mellan syfte och inne­bördlivets meningmeningen (med ngt/att+V/SATS)sedan 1430–50Konung Alexander4största språkliga enhet vars delar står i ett väl­definierat syntaktiskt förhållande till var­andra vanligen med huvud­sats och ev. bisats(er); i skrift av­slutad med stort skilje­tecken, i tal med paus språkvet.JFRcohyponymsats 1 meningsbyggnadhon gjorde en paus mitt i meningenläraren rekommenderade dem att skriva kortare meningarsedan 1570Inte stirra på naveln och mumla: Meningen? Meningen? och runka vist på huvudet.Artur Lundkvist, Jag vill upphöra med att gräva i min egen själ (i Glöd, 1928); med polemik mot inåtvänt livsgrubbel o.d. En mening föregås normalt av och avslutas normalt med punkt, frågetecken eller utropstecken. Den kan bestå av en eller flera satser (med subjekt och predikat), som kan vara huvudsatser eller bisatser. Normalt är minst en av satserna en huvudsats. Meningen Anders spelade och Lisa sjöng består av två huvudsatser och meningen Anders undrade om Lisa var hemma av en huvudsats och en bisats. Även den ensamma huvudsatsen Anders spelade kan utgöra en mening men bara i undantagsfall den ensamma bisatsen om Lisa var hemma.