SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1när adverb 1vid vilken tid­punkt in­ledande direkt el. indirekt fråga Nollnär kommer du?jag vet inte när han kommerhon undrar när han kommersedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. nar, när, sv. dial. når; ut­vecklat ur huru när, allt­så eg. ’hur nära’; samma ord som 1när 2 2i vissa ut­tryck nära rum.äv. i prepositionell an­vändningbibl., åld.Herre, bliv när ossspec. i ett ut­tryck för beröringhan råkade komma när vasen så att den vältegöra ngn ngt för närskada ngnhon är fridsam av sig och skulle aldrig göra någon något för när hart närsehart inte på långt närselångt 1 på ett hår närsehår sedan 1000-taletrunsten, Nysätra, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform ner, fornsv. när, urspr. komparativ av ett adj. mot­svarande ty. nahe ’nära’; jfr nabo, nalkas, nejd, 1
2när subjunktion vid den tid(punkt) vid vilken viss händelse e.d. in­träffade el. kommer att in­träffa NollSYN.synonym2då 1 han grät av lycka när han fick se skrivningsresultatetjag ropar när maten är klaräv.i den situation i vilken det riktiga sättet när det gäller att snabbt laga en punkteringibl. med funktion av en sorts orsaksmarkörnär du inte vill går inte jag hellernär som helstvid vilken tid(punkt) som helstett nytt vulkan­utbrott är att vänta när som helst sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenut­vecklat ur 1när 1
3när substantiv, ingen böjning Nollfrån när och fjärranfrån både när­belägna och av­lägsna platserofta för att betona stor mängdhäll­ristningarna i Tanum lockar besökare från när och fjärran sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. när; jfr 1nära 1