SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nar substantiv ~en ~ar nar·ensamman­hållande, tunn tvär­slå särsk. på yta bestående av bräder, t.ex. dörr el. lock byggn.tekn.sedan 1472Arboga stads tänkebokfornsv. nar(e); sv. dial. nar; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt som trycker i­hop’; jfr narv 2