tryckår: 2009
nar
substantiv ~en ~ar
nar·en●sammanhållande, tunn tvärslå
särsk. på yta bestående av bräder, t.ex. dörr el. lock
byggn.tekn.sedan 1472Arboga stads tänkebokfornsv. nar(e); sv. dial. nar; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt som trycker ihop’; jfr narv 2
