SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nim´bus substantiv ~en nimb·us·englorieliknande krans av ljus urspr. kring en gud komm.konstvet.nu­mera vanligen bildligthögt an­seende den nimbus som om­gav en professor vid det högt an­sedda universiteteten nimbus (av ngt)sedan 1804av lat. nim´bus ’o­väder; moln; helgon­gloria’