SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nisch substantiv ~en ~er nisch·en1(rundad och upp­till välvd) fördjupning i vägg el. mur e.d. arkit.fönsternischi en nisch i väggen stod en Kristus­bildäv. om naturlig bildningnischglaciären nisch (i ngt)sedan 1691av fra. niche med samma betydelse; till lat. ni´dus ’fågel­bo’ 2(begränsad) typ av miljö (biotop) med speciella vill­kor för (vissa) organismer att leva i; med ton­vikt på det sätt dessa ut­nyttjar den biol.geogr.ekologiska nischerom två o­lika arter har samma nisch är konkurrensen storäv. bildligt om specialitet, marknads­segment e.d.ett små­företag som funnit sin egen nischen nisch (av/i ngt)sedan 1951