SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nos substantiv ~en ~ar nos·enfram­skjutande del kring lukt­organen på huvudet hos vissa (dägg)djur form.zool.JFRcohyponymnäsa nospartitjuren hade ring i nosenhunden slickade sig om nosenråttan stack fram nosenrävens spetsiga nosen fisk med lång nosäv. om (parti om­kring) näsa och mun hos människaskämts.han torkade sig om nosenäv. bildligt om liknande del av före­målnoshjulstövelnostrappnosbåten doppade nosen i sjönblek om nosen efter­tänksam (och själv­kritisk)efter att ha kört på en fot­gängare blev han mycket blek om nosen få på nosenfå en ut­skällningde fick på nosen av läraren efter att ha bråkat på lektionen sedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. nos; nära besl. med näsa