publicerad: 2021  
1obligat neutrum obligat, bestämd form och plural obligata
ob·lig·at
adjektiv
obliga´t
● sär­skilt musik vanligen i sammansättn. nödvändig i visst samman­hang
obligatfiol; obligatstämma
○ i musikaliska samman­hang nu­mera ibland med mot­satt betydelse som vid behov kan ute­lämnas
○ äv. om organism eller dylikt som bara kan leva under speciella vill­kor
obligat aerob
belagt sedan 1792; av lat. obliga´tus med samma betydelse, till obliga´re 'binda fast'; 'förbinda, förplikta'
2obligat obligaten obligater
ob·lig·at·en
substantiv
obliga´t
● musik; mindre brukligt vanligen i sammansättn. stämma som inte är huvudstämma men som på grund av sin betydelse inte kan ute­lämnas
○ nu­mera äv. med mot­satt betydelse musik; mindre brukligt stämma som vid behov kan ute­lämnas
○ äv. organism som bara kan leva under speciella vill­kor
belagt sedan 1792; se ur­sprung till 1obligat!!