SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`don substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en od·on·etett högt ris med blåbärsliknande, ovala bär som har färg­lös saft och ngt fadd smak bot.JFRhyperonymljungväxt marken var täckt med ljung, odon och porsäv. om bärenodonsyltsedan 1638bildn. till fornsv. oþer ’vild; rasande’; trol. besl. med guda­namnet Oden; jfr odört