SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`dygdig adjektiv ~t o|­dygd·igsom gör o­dygd ibl. på ett sätt som inte upp­fattas som en­bart negativt (utan charm­fullt e.d.) ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymbusigcohyponymokynnig hon brukade spela dem spratt som ett odygdigt barnäv. om handling e.d.han hade en odygdig glimt i ögonenförr äv.sexuellt vid­lyftig om kvinna sedan 1627