SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`reda substantiv ~n o|­red·an(stor) o­ordning NollJFRcohyponymkaoscohyponym1röra 1 skapa oredaställa till oredahon klagade över oredan i husetäv. bildligttankeoredaoredan i planeringenoreda (i ngt)sedan 1501brev från Sten Sture till Svante Nilsson om tillståndet i Stockholm, Västergötland och Småland (Styffe)fornsv. oredha