SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`redlighet substantiv ~en ~er o|­red·lig·het·endet att vara o­redlig psykol.ofta om o­redlig handling, särsk. (i juridiska samman­hang) i form av till­grepp av annans egendom på annat sätt än genom stöldoredlighetsbrottsedan ca 1620