SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ornamenti´k substantiv ~en orna·ment·ik·enutsmyckningskonst som arbetar med ornament arkit.konstvet.äv. konkretmålningens graciösa ornamentikäv. om smärre musikaliska ut­smyckningar med upp­gift att göra en melodi rörligare och intensivareföre år 1800 tillämpades ofta improviserad ornamentiksedan ca 1870