SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ornamenti´k substantiv ~en orna·ment·ik·en●utsmyckningskonst som arbetar med ornament arkit.konstvet.○äv. konkretmålningens graciösa ornamentik○äv. om smärre musikaliska ut­smyckningar med upp­gift att göra en melodi rörligare och intensivareföre år 1800 tillämpades ofta improviserad ornamentiksedan ca 1870