publicerad: 2021  
orne ornen ornar
orn·en
substantiv
o`rne
● avels­galt
SYN. fargalt
belagt sedan 1506 (inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska orne, germ. ord, urspr. 'han­djur'