publicerad: 2021  
paulun paulunen pauluner
paul·un·en
substantiv
paulu´n
● himmelssäng
○ ibland om säng el. annan vilo­plats i all­mänhet skämtsamt
○ äv. säng­om­hänge
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska paulun 'tält; sparlakans­säng'; av lågtyska paulune 'tält; baldakin'; av franska pavillon, se ur­sprung till paviljong
Fjäriln vingad syns på Haga
mellan dimmors frost och dun
sig sitt gröna skjul tillaga
och i blomman sin paulun. Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 64