SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 piket piketen piketer pik·et·en substantiv [-ke´t] ● polis- eller truppstyrka i beredskap ○ äv. piketbil belagt sedan 1701; av franska piquet 'patrull'; besläktat med pikera SO Alfabetisk lista pikaresk subst. pikareskroman subst. 1piké subst. 2piké subst. pikera verb piket subst. piketbil subst. pikhacka subst. pikhacka (pik) piko- förled pikofarad (farad) Till alla ordböcker