SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1räck`a verb räckte räckt, pres. räcker räck·er1ibl. med partikel, särsk.ner, upp ha till­räcklig ut­sträckning för att nå viss punkt e.d. NollJFRcohyponym1nå 1 kjolen räckte ner till knänahon räckte nästan upp till hans axelräcka (ngn) till ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. räkkia ’räcka; sträcka (sig); nå’; gemens. germ. ord, besl. med rak, 1råka 2vara till­räcklig om (viss mängd av) före­mål, förbruknings­varor e.d. NollSYN.synonymförslå lönen räckte inte till några ut­svävningarfödelsedagspengarna räckte till ett par nya skorgarnet räckte till en västmaten räckte inte till alla gästernaförråden räckte inte långtnu får det räcka med godisspec. i ett förstärkande ut­tryckde hade äpplen så att det räckte och blev överäv. om abstrakta före­teelserdet fick räcka att de gick upp klockan sjuäv.vara, på­gå under viss tid vikariatet räckte i tre månaderräcka (till/för ngn/ngt/att+V), räcka (TID)sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)3ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.fram, upp, ut, över sträcka (ut) ngn kropps­del NollJFRcohyponym2sträcka 3 räcka ut tunganräcka upp handenräck mig din hand!äv. med avs. på före­mål som över­lämnas med så­dan rörelseJFRcohyponymge 1cohyponymlämna 3 hon räckte över påsenräck mig saltet!räcka (fram/upp/ut/över) ngt (till ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)4smida ut (ämne eller stång av järn eller stål) till större längd Nollräcka ngtsedan 1687Subst.:vbid1-302923räckande (till 3 + 4), vbid2-302923räckning (till 4)
2räck`a substantiv ~n räckor räck·anupp­sättning av ngt i lång (ungefärlig) linje NollJFRcohyponym1rad 1cohyponymföljd 2cohyponymradda en hel räcka av kobbar och skäräv. bildligt om samman­hängande följd av före­teelser; ibl. med bi­betydelse av allt­för stor mängdordräckaen lång räcka av svordomaren räcka (ngra), en räcka (av ngra)sedan 1677bildat till 1räcka