SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1 adjektiv ~tt 1som inte tillagats genom kokning, stekning etc.; om mat­vara kokk.tekn.råbiffråa grön­sakerrått kötten sallad med rå löki sammansättn. äv. (om natur­tillgång e.d.)som inte bearbetats och förädlats råmaterialråoljaråsidenråvarasedan ca 1385Klosterläsningfornsv. rar ’rå; fuktig’; gemens. germ. ord, besl. med lat. cru´or ’blod’; bet. ’brutal’ från ty. 2ytterst o­hyfsad och brutal om person el. handling admin.psykol.ett rått över­fallett rått skratthennes man var en rå drummel som söp och miss­handlade hennespec. om språk e.d. med mycket svordomar el. sexuella an­spelningarJFRcohyponym2tuff 1cohyponymgrov 2 råa edersoldaternas råa skämtäv. försvagatfrän, (små)brutal stämningen var rå men hjärtligsedan 17493fuktigt kall meteorol.JFRcohyponymråkall den råa morgon­luftensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen
2 substantiv ~n ~r rår·narund­hult som är an­bringat horisontellt på mast och håller uppe ett fyr­kantigt segel vanligen ett av flera; mest på (äldre) större segel­fartyg sjö.JFRcohyponym1bom 2cohyponymgaffel 2 råriggadråsegelbegineråmärsråsjö­männen var uppe i rårna för att bärga segelsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. ra ’stång; segelrå’; gemens. germ. ord; besl. med ragla
3 substantiv ~et el. ~n, plur. ~n el. ~r rå·et1ett över­naturligt väsen i mänsklig skepnad som enl. folk­tron på­träffas i och råder över visst om­råde i naturen sag.yrk.bergsrågårdsråkvarnråskogsråsedan ca 1600sv. dial. , råd; bildn. till 1råda 2hona av rå­djur särsk. i fack­språkzool.äv.vanligen i sammansättn. rå­djur råbockrågetråkidsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. ra; grundbet. trol. ’fläckigt djur’
4 substantiv ~n el. ~et, plur. ~r rår·namarkering med pålar, rös e.d. vid gräns mellan fastigheter eller ägor åld.jordbr.JFRcohyponymrågång rå och rörgräns­linjeåld.de bönder som bodde in­om säteriets rå och rör befriades från alla skatter till kronan sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagensamma ord som 2, allt­så ’stång som gräns­märke’
5 se2råda