SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rabal´der substantiv rabaldret rabaldr·etall­män diskussion eller gräl med upp­rörda känslor ibl. över­gående i hand­gemäng komm.JFRcohyponymuppståndelse 2 det blev ett fasligt rabalder när det hemliga av­talet publiceradeshans fri­språkighet vållade stort rabalder på mötetäv. i fråga om djurJFRcohyponymbråk 1cohyponymuppträde 1 vesslorna ställde till med ett stort rabalder i höns­husetsedan 1883av no. och da. rabalder med samma betydelse, till äldre da. rabald ’vålds­man; land­strykare’, till baldre ’bullra, väsnas’