SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ras substantiv ~en ~er ras·enmännisko­typ som känne­tecknas av yttre ärftliga drag så­som hud­färg, ansikts­form och kropps­byggnad och som ut­gjort en­dera av ett (visst) an­tal typer i o­lika in­delningar av människo­släktet (var­vid ofta dunkla politiska syften spelat in) biol.JFRcohyponymfolkslag rasfördomarrasförföljelserashetsrasmotsättningarrasåtskillnadmyten om den vita rasens renhettalet om den starkare rasens rättmänniskor av alla raser och nationaliteteräv. om människo­typ som främst är kulturellt bestämdåld.den germanska rasenäv. om en grupp (tama) individer in­om en djur­art, känne­tecknad av vissa gemensamma ärftliga egenskaperJFRcohyponymunderartcohyponymvarietet blandrashundrashästraskatter av persisk rasäv. (i fråga om djur) med positiv värderingvanligen i sammansättn. rashästraskattsedan 1818; 1765: om djurav ty. Rasse, fra. race, ita. razza med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2ras substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ras·etsamman- eller ned­störtning av byggnad el. natur­område med jord, sten etc. NollJFRcohyponymskredcohyponymjordflytning marken är mjuk och det finns risk för rasett ras har in­träffat i gruvantre personer begravdes vid rasetäv. bildligt, särsk.snabb värdesänkning prisrasraset för dollarnStockholmsbörsen hämtade in en del av raset i veckanett ras (för ngn/ngt)sedan 1734till rasa