SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
riv substantiv ~et riv·et1smittande tempo vard.NollJFRcohyponym1klös det var riv i låtensedan 1960-talettill riva 2det att riva Nollseseriva 4 det var ett riv och ett slit i klädhögarna på reansedan 1693