SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ro substantiv ~n stämning av lugn och stillhet NollMOTSATSantonym1oro JFRcohyponymfrid rofullarbetsromatronattroäta i lugn och rohon sökte sig till fjäll­trakternas ro och stillhetäv. om själsligt till­stånd av lugn och stillhetrogivandesinnesrosjälarofå ro i sin själkomma till rohan satt och läste tidningen i all­sköns rohon fick ingen ro förr­än dottern kom hemefter pensioneringen slog han sig till ro ute på landethon har ingen ro i kroppenhon tog det mesta med ro och bekymrade sig sällanäv. mer el. mindre bildligt, särsk. i ut­tryck för av­slappning e.d.även om vi leder med 3–0 kan vi inte slå oss till roför ro(s) skullseskull i godan ro i lugn och rohon vittjade näten i godan ro ta ngt med knusende ro ta ngt med det största lugnspelarna var nöjda med sin in­sats och tog kritiken med knusende ro utan rast och/eller roserast sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ro; gemens. germ. ord med bet. ’vila’; jfr 1oro, rolig
2ro verb ~dde ~tt, pres. ~r manövrera (båt) med hjälp av åror sjö.när vinden tog slut fick de rode rodde ut till skäret för att badaäv. med avs. på personjag kan ro dig ut till önro (ngn/ngt) (ngnstans)ro hem ngt säkra ngtbo­laget rodde hem en stor­order förra året och fördubblade om­sättningen ro hit med ngt!skicka hit ngt kvickt!vard.ro hit med fjärr­kontrollen! ro i hamn med ngtsehamn 1 ro i land med ngtse3land 1 ro ngt i hamnsehamn 1 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. roa, ro; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. re´mus ’åra’; jfr rodd, roder Subst.:vbid1-299643roende; rodd
3ro substantiv ~n, plur. ~n el. ~r ror·nahöft el. bak­del åld.med.sedan 1620av o­säkert urspr.; ev. besl. med vrå