publicerad: 2021  
ruggig ruggigt ruggiga
rugg·ig
adjektiv
rugg`ig
1 skrämmande och obehaglig
JFR ruskig 1
ruggig (för någon) (att+verb)
ruggiga slum­kvarter; det var en ruggig upp­levelse att plötsligt tappa minnet
○ äv. som förstärkande ut­tryck var­dagligt
hon spelade ruggigt bra (adverbial)
belagt sedan 1873; jfr fornsvenska ruggoter 'skrovlig; rynkig', sv. dial. rugget 'lurvig; luden'; till rugga
2 kall och otrivsam om väderlek el. tids­period
JFR ruskig 2
en ruggig november­morgon
belagt sedan 1679
3 som har tovig och upp­ruggad fjäderskrud
en gammal ruggig kråka flaxade om­kring
○ äv. om person som är ut­sliten el. känner sig olustig
han kände sig sjuk och ruggig
belagt sedan 1644